5 December
Jag kan inte hjälpa det, men allt jag gör ger mig dåligt samvete! Varför just den bilen, varför kom det mötande bil just i det ögonblicket, varför två tjejer på 20 år och inte en våldtäcktsman på 40+ ?
Jo, livet går vidare och även om det känns fruktansvärt så kommer det att bli lättare även om det aldrig någonsin försvinner. Jag känner mig skyldig av någon anledning, jag blir lycklig på morgonen när jag vaknar brevid min underbara. Det kommer aldrig mer hända vår saknade Karin. Jag mår ruskigt bra när det är frost på rutan och alla ljus glittrar, det kommer hon aldrig få uppleva igen. Jag längtar till julen, som hon inte får vara med om och för att inte tala om hennes familj som får en jul de verkligen inte planerat.
Även om det är en fruktansvärd olycka som hänt måste jag säga att jag hoppas hon inte behövde lida. Alla som träffat Karin vet att hon aldrik klarat av ett liv som grönsak, det hade varit att lida. Något som kanske tröstar lite är dom inget anade, två tjejer påväg någonstans och sedan small det. Ingen lång plåga som att ligga i en säng med slangar, nära och kära som behöver ta beslut om maskiner eller att bli fångad i sin egna kropp. Nej vi får försöka se ljuset i detta fruktansvärda ögonblick.
Och något som nu verkligen slagit mig är att man ska A L D R I G skilljas som ovänner!
Visst tror man att man kan ta tag i det imorgon, eller nästa vecka när man lugnat sig lite och blaa blaa blaa . . .
DÅLIGA URSÄKTER!!! För att det kan vara försent! möjligheten att glömma och förlåta kan vara borta på ett ögonblick.
Så nu vid jul och efter denna fruktansvärda olycka skänks en tanke till Karins nära och kära. Och ta tillvara på möjligheterna och allt som livet erbjuder, vem vet det kan vara över imorgon.
Jo, livet går vidare och även om det känns fruktansvärt så kommer det att bli lättare även om det aldrig någonsin försvinner. Jag känner mig skyldig av någon anledning, jag blir lycklig på morgonen när jag vaknar brevid min underbara. Det kommer aldrig mer hända vår saknade Karin. Jag mår ruskigt bra när det är frost på rutan och alla ljus glittrar, det kommer hon aldrig få uppleva igen. Jag längtar till julen, som hon inte får vara med om och för att inte tala om hennes familj som får en jul de verkligen inte planerat.
Även om det är en fruktansvärd olycka som hänt måste jag säga att jag hoppas hon inte behövde lida. Alla som träffat Karin vet att hon aldrik klarat av ett liv som grönsak, det hade varit att lida. Något som kanske tröstar lite är dom inget anade, två tjejer påväg någonstans och sedan small det. Ingen lång plåga som att ligga i en säng med slangar, nära och kära som behöver ta beslut om maskiner eller att bli fångad i sin egna kropp. Nej vi får försöka se ljuset i detta fruktansvärda ögonblick.
Och något som nu verkligen slagit mig är att man ska A L D R I G skilljas som ovänner!
Visst tror man att man kan ta tag i det imorgon, eller nästa vecka när man lugnat sig lite och blaa blaa blaa . . .
DÅLIGA URSÄKTER!!! För att det kan vara försent! möjligheten att glömma och förlåta kan vara borta på ett ögonblick.
Så nu vid jul och efter denna fruktansvärda olycka skänks en tanke till Karins nära och kära. Och ta tillvara på möjligheterna och allt som livet erbjuder, vem vet det kan vara över imorgon.
Kommentarer
Trackback
