Tålamod är konsten att långsamt förlora fattningen.

Nu har jag ridit monstret. Pigg, jäkligt glad och alldeles för mycket energi. Han sprang runt i ridhuset med huvudet uppe i vädret och benen i luften. Blev rädd för allt och inget, och vägrade skritta. Försökte ha tålamod och sitta och vänta ut honom, det funkade inte. Satt och försökte distrahera honom - vilket brukar fungera i vanliga fall - men nej. Ingen respons. Efter tjugo minuter av total katastrof så satt jag av. Jag har inte en ängels tålamod. Med vissa saker, ja. Men ibland. Nej. Han betedde sig värre än treåringen, helt hopplös. När han stod i stallgången efteråt, lyckades han få tag på två täcken, en borste, sitt ena framskydd(sotd och viftade med det i munnen) stod och skrapade med frambenen och fick även tag på Lauras mössa när hon gick förbi.

Förhoppningsvis borde han vara lite tröttare imorgon, hoppas att det är bättre då.

/Amanda


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0