Dagen då (nästan) allt gick som det skulle!
Igår var det tävlingsdags! Vid kvart i nio gick lastbilen mot nordhalland där vi skulle möta upp linnea och helmuth. Kludden tyckte att det var helt okej att stå på lastbilen med mycket plats och mycket hö. Han har sina krav. Fredrik körde, och han måste få beröm för sitt tålamot, inte bara under dagen, utan mest för dit och hemväg. I den lilla lastbilen så sitter det en kamera, så att man kan se hästen medans man kör. Bra för alla andra, mindre bra för mig. Var hypernervös i alla svängar, samt inbromsningar. Hästen brydde sig såklart inte ett dugg. Men DET är en annan femma.
Kommer fram till platsen och får en bra plats med massa utrymme, så vi kan ha lemmen nerfälld så att kluddis kan titta på alla hästar. Det är ju klart, de var ju intressant med allt folk, men det fanns hö kvar i hönätet. Prioriteringar.
Sedan efter att ha tittat på lite ponnyhoppning var det iallafall dags att göra iordning min häst, jag startade som nummer tre, och linnea startade som nummer tretton. Detta var kluddens första tävling, och han skötte sig Hur Fint Som Helst! Helmuth var såklart OCKSÅ jätteduktig, men helmuth har ju erfarenhet också. "gammal och vis". höhö.
Första rundan var alltså 95 cm. Inne på banan var det dock läskigt. Det var dock inte hindrena eller att han blev ensam... Men alla människor som sprang runt med orangea västar och viftade med flaggor. HUA .
Det var en ganska ojämn runda, fick inte upp något tempo mellan hindrena, det var lite vingligt mellanåt, men han var hur fin som helst! Fick fyra fel pga att innan hinder nummer fem så stod det en funktionär som började röra på sig, och usch vad äckligt det var. RÖR DOM PÅ SIG MED? Så 6-7 meter innan hindret så slängde han sig lite åt sidan, och då valde jag att istället för att sätta mig och tokrida ett galoppsprång mot hindret så lade jag en volt. Sån är jag. KAN vara så att jag hade tappat stigbygeln vid hinder nummer tre också. Kändes inte så säkert just i det ögonblicket. Men efter upphittande av stigbygeln gick det galant. Bästa hästen, super duktig! Första gången innan på banan för honom, duktig!
Efter min runda var det bara att lämna över hästen till underbara syster som fick gå med dreggelhästen, han var jättenöjd med sig själv! Sen fick jag springa in på framhoppningen till Linnea. Helmuth gjorde det Helmuth är bäst på. 1. Galoppera så fort du kan. 2. lägg dig så att du blir så tung som möjligt. 3. plöj genom hindret. 4. Galoppera så fort du kan efteråt.
Helmuth tycker ju detta fungerar ypperligt, han hade varit huuuur nöjd som helst om linnea inte hade några tyglar inne på banan. Det hade dock blivit allmän fara. Men efter några minuter så skärpte sig helmuth och blev lite trevligare. Linneas första runda gick super, han rev dock första hindret, jag tror att det var av ren protest. Annars gick det bra, inga stopp och det flöt på i ganska bra takt. Helmuth tycker dock inte att det är så kul att svänga, dumt när man istället bara kan springa rakt fram. Logiskt, men nej. Linnea lyckades dock både med att rdia ihop lilla ångloket och svänga, så det var en Bra runda.
Till andra rundan var hästarna trötta. väldigt trötta. Vi hade 1m som träningsrunda, alltså bara grundomgången och efter att ha pratat (velat) så bestämde vi oss för att hoppa. Lång framskrittning och kort framridning. Denna gången inne på banan gick det super. Han var framme för skänkeln och mer fokuserad på vart vi skulle. Han kändes lite konstig efter andra hindret, hoppade stort och långt och sparkade lite med bakbenen efteråt. Jag stannade honom och fattade ny galoppfattning och då var det som vanligt så vi fortsatte banan runt. Gjorde en volt till i denna omgången, Efter ett hinder då vi skulle svänga höger, tyckte kludden att vi skulle svänga vänster mot utgången istället. Så det blev en volt på långsidan, och det räknades som fyra fel. Tyckte mycket bättre om denna rundan, gick i en rytm, och eftersom det var klass för unghästar så gjorde det inte så mycket att jag saktade av en gång och lite volter, Träningstävling is the word.
Dock när jag skrittade ut, kom en funktionär och sa att han hade tappat ena framskon. Jaha. Så jag hoppade av och döm av min förvåning (läs skräck) när det är en liten blodpöl vid foten. Antagligen så måste han ha trampat sig efter hinder nummer två, och fått ett balltramp. Så jag skickade Fredrik på att hämta vatten och gick med hästen till lastbilen. Han däremot fattade ingenting, mer än att han hade varit väldigt duktig. Nåde den som inte klappade honom när man gick förbi. Så vi lastade på honom rätt snabbt efter vi hade sköljt för att kunna åka hem med stackars älskling till stallet.
Ringde även Pontus hysteriskt i lastbilen, han trodde ju att hästen hade brutit minst två ben så som jag lät. När vi kom till stallet med det stort bandage, och Laura hade varit gullig och mockat boxen så det fanns nytt fräscht spån, hö och krafft med massa äpplen i krubban,. Jodå, Kludden var lycklig!
Slutsats över dagen,
Jag har VÄRLDENS bästa häst.
Missade dock Linneas andra runda, där hon var nolla! men pappa har det på film så vi ska åka och titta på dem någon dag. Superkul!
*Bildbomb*
/Amanda
Kommer fram till platsen och får en bra plats med massa utrymme, så vi kan ha lemmen nerfälld så att kluddis kan titta på alla hästar. Det är ju klart, de var ju intressant med allt folk, men det fanns hö kvar i hönätet. Prioriteringar.
Sedan efter att ha tittat på lite ponnyhoppning var det iallafall dags att göra iordning min häst, jag startade som nummer tre, och linnea startade som nummer tretton. Detta var kluddens första tävling, och han skötte sig Hur Fint Som Helst! Helmuth var såklart OCKSÅ jätteduktig, men helmuth har ju erfarenhet också. "gammal och vis". höhö.
Första rundan var alltså 95 cm. Inne på banan var det dock läskigt. Det var dock inte hindrena eller att han blev ensam... Men alla människor som sprang runt med orangea västar och viftade med flaggor. HUA .
Det var en ganska ojämn runda, fick inte upp något tempo mellan hindrena, det var lite vingligt mellanåt, men han var hur fin som helst! Fick fyra fel pga att innan hinder nummer fem så stod det en funktionär som började röra på sig, och usch vad äckligt det var. RÖR DOM PÅ SIG MED? Så 6-7 meter innan hindret så slängde han sig lite åt sidan, och då valde jag att istället för att sätta mig och tokrida ett galoppsprång mot hindret så lade jag en volt. Sån är jag. KAN vara så att jag hade tappat stigbygeln vid hinder nummer tre också. Kändes inte så säkert just i det ögonblicket. Men efter upphittande av stigbygeln gick det galant. Bästa hästen, super duktig! Första gången innan på banan för honom, duktig!
Efter min runda var det bara att lämna över hästen till underbara syster som fick gå med dreggelhästen, han var jättenöjd med sig själv! Sen fick jag springa in på framhoppningen till Linnea. Helmuth gjorde det Helmuth är bäst på. 1. Galoppera så fort du kan. 2. lägg dig så att du blir så tung som möjligt. 3. plöj genom hindret. 4. Galoppera så fort du kan efteråt.
Helmuth tycker ju detta fungerar ypperligt, han hade varit huuuur nöjd som helst om linnea inte hade några tyglar inne på banan. Det hade dock blivit allmän fara. Men efter några minuter så skärpte sig helmuth och blev lite trevligare. Linneas första runda gick super, han rev dock första hindret, jag tror att det var av ren protest. Annars gick det bra, inga stopp och det flöt på i ganska bra takt. Helmuth tycker dock inte att det är så kul att svänga, dumt när man istället bara kan springa rakt fram. Logiskt, men nej. Linnea lyckades dock både med att rdia ihop lilla ångloket och svänga, så det var en Bra runda.
Till andra rundan var hästarna trötta. väldigt trötta. Vi hade 1m som träningsrunda, alltså bara grundomgången och efter att ha pratat (velat) så bestämde vi oss för att hoppa. Lång framskrittning och kort framridning. Denna gången inne på banan gick det super. Han var framme för skänkeln och mer fokuserad på vart vi skulle. Han kändes lite konstig efter andra hindret, hoppade stort och långt och sparkade lite med bakbenen efteråt. Jag stannade honom och fattade ny galoppfattning och då var det som vanligt så vi fortsatte banan runt. Gjorde en volt till i denna omgången, Efter ett hinder då vi skulle svänga höger, tyckte kludden att vi skulle svänga vänster mot utgången istället. Så det blev en volt på långsidan, och det räknades som fyra fel. Tyckte mycket bättre om denna rundan, gick i en rytm, och eftersom det var klass för unghästar så gjorde det inte så mycket att jag saktade av en gång och lite volter, Träningstävling is the word.
Dock när jag skrittade ut, kom en funktionär och sa att han hade tappat ena framskon. Jaha. Så jag hoppade av och döm av min förvåning (läs skräck) när det är en liten blodpöl vid foten. Antagligen så måste han ha trampat sig efter hinder nummer två, och fått ett balltramp. Så jag skickade Fredrik på att hämta vatten och gick med hästen till lastbilen. Han däremot fattade ingenting, mer än att han hade varit väldigt duktig. Nåde den som inte klappade honom när man gick förbi. Så vi lastade på honom rätt snabbt efter vi hade sköljt för att kunna åka hem med stackars älskling till stallet.
Ringde även Pontus hysteriskt i lastbilen, han trodde ju att hästen hade brutit minst två ben så som jag lät. När vi kom till stallet med det stort bandage, och Laura hade varit gullig och mockat boxen så det fanns nytt fräscht spån, hö och krafft med massa äpplen i krubban,. Jodå, Kludden var lycklig!
Slutsats över dagen,
Jag har VÄRLDENS bästa häst.
Missade dock Linneas andra runda, där hon var nolla! men pappa har det på film så vi ska åka och titta på dem någon dag. Superkul!
*Bildbomb*
/Amanda
Kommentarer
Postat av: Alice
AHA äntligen får jag lite kredd i den här bloggen. Det var väl ändå på tiden, det är ju ändå ett obestridligt faktum att jag är underbar.
Trackback
